Idag kom jag och min gubbe in på samtalsämnet om vår kisse.
Pettson som han heter följde med huset.
Dom 2 som bodde här innan oss som var hur trevliga som helst och brydde sig massor om sin katt frågade om vi ville ha kvar honom när dom flyttade in till stan.
Eftersom Pettson är en ute/inne katt kände dom att dom inte kunde ta med honom in till stan.
Men tyvärr så känns det inte riktigt bra med honom... Jag tror han tycker att det är jätte jobbigt att Lucas har kommit till familjen. Han har ju börjat med dumheter som att riva på tapeterna efter Lucas kom. Och något sådant har han ALDRIG gjort innan. För egentligen är han en hur go katt som helst.
Men vi funderar nu på om vi kanske ska göra oss av med honom.
Och NEJ, absolut INTE avliva.
Jag absolut HATAR personer som avlivar sina djur för att det är "den lätta vägen".
Kan djuret hjälpa att personen tröttnat, har ändrade livssituationer eller inte tid längre (ect)?
Ne en så dålig ursäkt tycker jag!
Det första vi kommer göra är att höra av oss till Pettsons förra ägare i första hand och ser vad dom säger.
Om dom inte vill ha honom så lägger vi antagligen ut honom på blocket, eller frågar Carro om hon vet någonstans på landet som det finns någon familj som vill ha en superduper duktig råttjägare med stor gosbehov.
Men vi får se hur vi gör.
För egentligen så behöver vi verkligen en råttfångare....
Tiden får utvisa hur vi gör...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar