fuck until you drop!
Ja vart ska jag börja...?
Börjar väll från början helt enkelt.
Jag låg och sov min sköna välbehövliga skönhets sömn när Erik väckte mig och ville...
Ja ni vet nog vad jag menar!
Lill killen var hos Farmor och umgick och Erik ville passa på innan han skulle komma hem.
Absolut inte sugen men ändå kände att man fick väll offra en för laget så var man ju snäll och ställde upp. ;)
Å så var det klart efter ett ganska ansträngande träningspass för Eriks del
Det hela avslutades av att svärmor ringde.
Och självklart ville jag att Erik skulle svara eftersom man vet ju aldrig om det är något med Lucas.
Så flåsig utav bara *** så svarade Erik i telefonen och försökte verka oberörd.
Man vill väll inte att ens föräldrar ska veta när man har... ja ni vet.
Jag sitter i sängen och Erik står och pratar.
Sen BANG!
Så låg Erik i sängen.
Jag tänker "-vad fan gör han"
Och sen började han krampa.
Riktigt rejält!
Ögonen helt öppna och stirrade på mig och kroppen drog ihop sig och skaka.
Och självklart blev jag livrädd och började skrika hans namn, men han var helt okontaktbar.
Eriks mamma var ju i telefonen, tänk hennes chock.
Först pratar dom helt normalt och sen blir det tyst och jag börjar skrika i panik.
Vad säger han när han vaknar till då?
-Vad är det med dig?.
Det är vad han säger...
Och jag börjar böla som en gris!
Och sen tar jag upp telefonen och säger till hans mamma att han bara föll ihop och krampade men att nu var han vaken och att dom skulle komma.
Så dom packade ihop lilla Lucas och kom.
Under tiden innan dom kom så försökte jag förklara för Erik vad som hade hänt och böla en skvätt då och då.
Jag trodde ju att han skulle dö!
Min stackars älskling och var chockad och fattade inte vad som hänt.
Jag tvingade honom att ringa 1177 (sjukvårdsupplysningen)
Självklart ville han inte eftersom han tyckte det kändes onödigt och pinsamt att säga att vi pippat.
Men tanten på 1177 sa att jag gjorde rätt i att tvinga honom.
Det var bara att åka in till Akuten på direkten!
Men Erik skulle duscha och äta innan... Jävla karl.
Eriks mamma skjutsa in oss eftersom Erik inte ville köra.
Och när vi kom in på akuten så fick han komma in direkt på ett rum och dom tog blodprover och sånt.
Vi fick sedan ett eget rum.
Sen får man ju vänta....
O vänta...
Sen kom läkaren men hon kunde inte stanna länge för hon fick ett riktigt akutfall.
Sen kom hon igen och Erik fick göra en massa tester.
Men hon trodde inte det var något "farligt".
Men skulle det hända igen så ska dom undersöka honom för Epilepsi.
Hela dagen hade gått och vi grillade i Knarsta och sen åkte vi hem och sov.
Usch vilken dag.
Jag trodde verkligen jag skulle förlora min finaste.
Pappan till vårat barn.
Kärleken i mitt liv.
Ne fy fan...
Så får han aldrig göra igen!
