Att skriva eller inte skriva....

.... Det är frågan.

Ja man kan fråga sig varför jag skriver om det jag gör offentligt.
Det är ju ändå ganska privat, speciellt när man mår dåligt.
Mina läsar siffror slår i toppen, för folk gillar faktiskt när andra mår dåligt.
Svenskar är ju såna, dom livnär sig på andras olycka. Skadeglädje kallas det visst.
Jag är själv likadan ibland.

Men jag tycker att det jag skriver om är viktigt.
Det är en bit av mig.
Och just det här med att jag har barn och att det är jobbig just nu pga av hans mage är jag inte ensam om, och det vet jag.
Dock finns det knappast någon som skriver ut hur jobbigt det kan vara och hur mycket det tar på en när allt är som det är.
Det är ett ämne som ät Tabu.
Man får varken skriva eller säga saker som "ibland orkar jag bara inte med mitt barn".
Men ibland är man det. Ibland är ALLA det. Och man behöver få veta att man inte är konstig.

Jag är sen helt säker på att folk drar många felaktiga slutsatser, som att jag är en dålig mamma som bara klagar, att Erik inte skulle hjälpa till, Att jag överdriver Lucas magproblem ect, ect.
Så är INTE fallet.

Jag har faktiskt fått positiv respons från många olika håll. Jätte roligt!

Jaja, nu vet ni som tycker jag är ett pucko som skriver öppet om det jag gör, varför jag gör det.

ADJÖ