Snart kärring

Jag blev påmind idag,

jag fyller ju 25 inom snar framtid.

Frågan lyder...

Vad ska man hitta på för att fira sig själv?

Jag har ingen aning själv faktiskt.

Kanske ska man helt strunta i att fira sig?

Ett år hit eller dit spelar ju inte så stor roll.

spruta förslag, om ni har några.

Nu är vi alla mätta,

Ersättning till Lucas,

vanliga plättar till Erik,

Amerikanska pannkakor till mig.

(Dom var ju svåra att få fin kan jag lova.

Men dom gick att äta.)

Jag har matat min familj. 

Nu hoppas vi på att dom är nöjda och somnar! 

För jag vill sova!

Jag är sjukt trött idag och känner hur humöret blir värre och värre.

Erik gick just upp med Lucas och la sig, och jag tvingade honom att natta honom i vaggan.

Annars så måste ju jag ta flytta honom när jag kommer upp och då vaknar han och tar jätte lång tid att övertala att det är nattdags.

Och OM jag mot förväntan får sova inatt,

Snälla Bingo.... Vi kan stryka dukar tillsammans någon annan dag du och jag,

inatt vill jag sova ifred!

Dagen har varit jobbig.

Ingen vila allts, och Lucas får ju ingen ro han heller så jag har inte direkt kunnat lägga han på baby gymmet tex. i mer än 10 minuter.

Man blir sliten på ett konstigt sätt som inte riktigt går att beskriva.

All energi går åt till någon annan, och sen är man helt tom.

Man handlar genom automatik, inte känsla och kärlek.

Och det känns fel!

Det blev inte bättre av att jag stod och laga maten och Erik var tvungen att åka iväg och handla ersättning för vanliga affären hade slut.

Då stod jag och vände plättar, det skråla musik i bakgrunden och jag vaggade Lucas fram och tillbaka i vaggan med mina onda knän medans han gallskrek.

Trött i huvudet AB.

Om Lucas sover inatt så ska jag antingen åka in till stan på Babaysång eller med Jessica till öppna i Odensbacken.

Vi får se imorgon.

Jag känner mig så hemsk som klagar över att jag är så trött.

Finns mycket värre saker!

Men det känns jobbigt att vi har det så svårt med Lucas mage.

Ibland känns det också som om folk tror att man överdriver eller att man skulle göra något fel och det är därför han har ont.

Men det är INTE så.

När Erik igår frågade mig;

-Varför fick just vi sån otur med Lucas....?

Ja vad ska jag svara?

Vi vet inte, 

en del barn får problem med magen, och det tär.

På oss.

Men vi klarar det!

Vårat barn ger så underbara stunder då man känner en lycka och stolthet som inte går att beskriva!

Nu ropar plikten som vanligt på mig.

Får dåligt samvete för att jag sitter här.

Dags att borsta tänderna och gå upp och natta lillkillen som jag hör inte har någon god lust att sova.

Erik ska ju upp tidigt till jobbet som vanligt,

så han kan ju inte vara uppe och natta honom.

Min kropp och mitt huvud skriker efter lite egentid!

Inte ta igen sig någon timme så man orkar en vecka till,

utan "ta hand om dig själv för att du har tid och orkar" tid.

Det vore nått det.

Ska nog önska mig det i 25 års present.

 

ADJÖ!