Så där så det mesta känns så meningslöst! Typ; SKITSAMMA attityden.
Lucas är iallafall på bra humör nu.
Natten var A living hell! Erik gick och la sig långt innan oss.
Sen var jag här nere med en arg och skrikande unge,
Jag hade tänkt att pumpa, men det var ju lite svårt när han skrek.
Vid halv ett gav jag upp och la han hos Erik som jag antar blev piss sur för att jag kom upp med en arg unge.
Pumpade.
Matade, matade, matade.
Vaggade, kramade, pratade, upp ner upp ner för att hämta ersättning.
Vid 5-6 pallade jag inte mer och lämnade över till erik så jag fick sova lite, vilket jag inte fick länge.
Lucas var inte sov sugen...
ADJÖ
Går det inte att kommentera?
SvaraRaderaSånna nätter är inget jag saknar! Enda trösten är att det blir bättre! Men när man är mitt uppe i det så är det svårt att tro på det.
SvaraRaderaAxelina:
SvaraRaderaNe det är inget som jag kommer sakna direkt när dom försvinner sen ;) Och ja, det är svårt att tro att det ska bli bättre och alla andra har små söta bebisar som sover och sover, våran skrutt är ju fortfarande söt, men han har ju ont och så. Det kan ju inte han hjälpa :( När börjar det bli märkningsvärt bättre?